Sveriges bortglömda försvar

Avvecklade anläggningar

Vad är det som gäller?

Sverige var en gång i tiden ett av världens mest militariserade länder och det var under den tiden som det byggdes mängder av fortifikatoriska anläggningar djupt nere i de svenska urbergen. Tiden gick och lägesbilden förändrades, och det som en gång var toppmoderna och i många fall mycket hemliga anläggningar sanerades, stängdes igen och glömdes bort bakom en vall av både jord och sten.

Ibland kan det vara svårt att urskilja en plomberad anläggning när den varit motfylld under ett antal år och naturen börjat återta vad som en gång var sitt, och det kan tyckas vara märkligt att vi ägnar en artikel åt dessa anläggningar. När det gäller aktiva anläggningar så finns det en uppsjö med lagar och regler för vad man får och inte får göra, något som vi förklarat i andra artiklar efter samråd med Försvarsmakten. Däremot kan det anses ganska tvetydigt när det gäller plomberade anläggningar som ska ha ”återgått till naturen”, vad är det som gäller egentligen? Vi har varit i kontakt med både Fortifikationsverket och oberoende jurister för att bringa klarhet i denna frågan.

När en anläggning inte längre fyller någon funktion i dagens organisation och medför onödiga kostnader för drift och underhåll så är det dags för avyttring. Detta kan göras på tre olika sätt: uthyrning, försäljning eller rivning (plombering) och det sistnämnda är vad denna artikeln kommer att fokusera på. Eftersom material, installationer och utrustning i anläggningarna varierar starkt så inleds rivningsprocessen med en noggrann översyn. Allt material i anläggningen ska inventeras och förorenade områden såväl som hälso- och miljöfarliga ämnen ska identifieras och tas om hand. Ska pumpanordningen tas ur bruk så ska det utredas om grundvattenförändringen kan medföra fara för allmänna eller enskilda intressen och en utredning ska föras huruvida särskilda naturvärden, biologisk mångfald och kulturmiljö påverkas i närområdet.

Efter godkänt startbesked så inleds rivningsarbetet och det ska noga kontrolleras att det finns erforderliga tillstånd för exempelvis transport och mellanlagring av farligt avfall. Försiktighets- och andra miljöåtgärder ska noga följas upp och utföras enligt tidigare bestämmelser. Efter färdigställd rivning ska omgivningen återställas och försegling (oftast igengjutning) sker av samtliga förekommande öppningar.

Syftet med denna avvecklingsprocess är att så gott som möjligt återställa omgivningen till ursprungligt skick och därmed låta omgivningen med anläggningen återgå till naturen. Detta kan ge upphov till en del missförstånd men anläggningen finns fortfarande kvar och den är inte övergiven i juridisk mening, även om anläggningen är helt utrensad och förfaller. Vi ställde frågan till en oberoende jurist och fick följande svar:

”Att en plats verkar vara övergiven och att det inte finns några hinder mot att beträda den behöver inte innebära att det är lagligt att gå dit. Platsen kan vara ägd av någon, och det kan krävas tillstånd att gå dit”

Vi frågar Per Alexis som är chef för försäljningsenheten på Fortifikationsverket och han påpekar att det inte finns någon skillnad vad gäller intrång i byggnad ovan eller under mark. Det är att betrakta som olaga intrång att ta sig in i en plomberad anläggning på annans mark och om det kommer till fastighetsägarens kännedom om vem som brutit sig in i en anläggning så kan fastighetsägaren kräva ersättning för återställande av anläggningen, en summa som Per menar kan bli mycket dyr.

En del anläggningar har en egen 3D-fastighet som innebär att anläggningen fortfarande kvarstår i Fortifikationsverkets ägo efter plombering, även om marken där anläggningen finns säljs vidare. De flesta fastigheter är en yta på marken, men en fastighet kan också vara ovan jord (t.ex. lägenhet) eller under jord (t.ex. en berganläggning) och dessa kan alltså utgöra tredimensionella fastigheter.

Det är fastighetsägaren som bär ansvaret för att ingen skadar sig på fastigheten och Per förklarar att det är därför som det ligger i Fortifikationsverkets intresse att se till att plomberade anläggningar förblir förslutna, för att förhindra skador för tredje man. Fortifikationsverket gör regelbundna kontroller av plomberingar och tar ofta del av tips från allmänheten för att säkerställa att deras plomberingar inte bryts. Därmed är det också av intresse att få tag på de som bryter sig in i förslutna anläggningar.

”De som bryter sig in och sen lämnar anläggningen öppen tänker sig inte för. De kanske är erfarna och kunniga men efter dem kan det gå in små barn som skadas eller värre. De borde tänka på att de får ett stort moraliskt ansvar om inte annat”

– Per Alexis, Chef för försäljningsenheten på Fortifikationsverket.

Utöver skador för tredje man så kan intrång i förslutna bergrum innebära ett brott mot rikets säkerhet om det visar sig att anläggningen har kvarstående sekretess. Per förklarar att en plombering också kan ha tillkommit under den tid som Försvarsmakten fortfarande nyttjat delar av en anläggning för att undvika skador för tredje man på grund av anläggningens skick. En anläggning som stått plomberad under lång tid har exempelvis inte blivit bergskrotad och risken att få större bergblock över sig inne i anläggningen är därför mycket hög.

Att öppna ett plomberat bergrum på annans fastighet betraktas som skadegörelse men skulle fastighetsägaren själv öppna bergrummet så krävs bygglov för en sådan handling. Om anläggningen ska få en ny användning och inte längre användas för försvarsändamål så kan bygglov krävas för detta förklarar Per. Han påpekar också att det kan ställas krav på återställande om en öppning sker utan godkännande, om sådant krävs.

Vår bedömning

Vi anser i Fortifikation-Väst att det är en självklarhet för samtliga medlemmar i organisationen att respektera andras fastigheter genom att enbart beträda en fastighet med erforderliga tillstånd. Skadegörelse på annans fastighet är helt oacceptabelt och en medlem som begår en sådana handlingar stängs av med omedelbar verkan när det kommit till vår kännedom.

Vi kan tyvärr inte undkomma att vi måste göra en bedömning av det enskilda fallet när det kommer till att enbart beträda en fastighet olovligen. Gamla försvarsvärn som stått öppna sedan många år tillbaka bör rimligtvis inte bedömas i likhet med att beträda större berganläggningar som stått plomberade. En generell regel bör vara att alltid begära erforderliga tillstånd om en fastighet med dess omgivning används eller om fastighetsinnehavaren vidtagit åtgärder för att stänga ute obehöriga, genom exempelvis plombering eller uppmontering av grindar. Även om grindarna senare visar sig vara olovligt uppbrutna så anser vi att fastighetsinnehavaren vidtagit åtgärder för att stänga ute obehöriga och fastigheten bör inte beträdas.

Denna artikel skrevs av Richard Dahlgren.

Skyddsobjekt

Vad är det som gäller?

Inom landets gränser finns många samhällsviktiga funktioner som är av stor eller avgörande betydelse för landets säkerhet. Dessa funktioner kallas för skyddsobjekt och är något som bör hållas i det tysta, men vad är ett skyddsobjekt för något egentligen? Denna artikeln är ämnad att klargöra detta i detalj och några punkter som specifikt kommer att tydliggöras är vad som gäller vid ett skyddsobjekt, hur det framgår att en anläggning är ett skyddsobjekt, och påföljderna av röjning av skyddsvärd information.

1. Vad utmärker ett skyddsobjekt?

Skyddsobjekt är benämningen på byggnader, andra anläggningar och områden eller objekt som enligt skyddslagen (2010:305) kan behöva ett förstärkt skydd mot sabotage, terroristbrott, spioneri samt i andra fall röjandet av uppgifter som rör totalförsvaret, och grovt rån. Sådana anläggningar kan exempelvis vara Försvarsmaktens anläggningar, flygplatser, kraftverk eller vanliga poliskontor. Utöver tillträdesförbud så kan genom särskilt beslut förbudet förenas med förbud mot att göra avbildningar, beskrivningar eller mätningar av eller inom skyddsobjektet. En mer sällsynt variant är att tillträdesförbudet ersätts med avbildningsförbud, eller förbud mot badning, dykning, ankring eller fiske. Det kan förekomma när tillträdesförbud inte är nödvändigt för att tillgodose skyddsbehovet.

Oftast går det att urskilja ett skyddsobjekt på de gula skyltarna som sedan 90-talet är rektangulära och sitter vid anläggningarna, men inte alltid! Enligt skyddslagen (2010:305) så ansvarar den som äger eller nyttjar skyddsobjektet för att upplysning om beslutet om objektet lämnas genom tydligt skyltning eller på annat sätt. För att ta reda på vilka alternativa metoder som kan användas så ställdes frågan till den juridiska avdelningen på Försvarsmakten, som gav följande svar:

Enligt 22 § skyddslagen (2010:305) ansvarar den som äger eller nyttjar ett skyddsobjekt för att upplysning om beslutet om objektet lämnas genom skylt eller på annat sätt. Ansvaret för att lösa uppgiften fullgörs av den organisationsenhet till vilken skyddsobjektet hör. Andra sätt att lämna upplysning kan t.ex. vara genom utsatt bevakning eller genom meddelande i lokal press.

Detta betyder således att det inte behöver framgå på plats vad gäller beslutet om ett skyddsobjekt. En anläggning kan fortfarande vara ett giltigt skyddsobjekt även om det saknas skyltar eller annan upplysning. Detta är även något som Försvarsmakten bekräftar vid senare förfrågan.

Eftersom det får förekomma skyddsobjekt där beslutet inte framgår på plats så väcker det frågan hur en vanlig civilperson ska få vetskap om skyddsobjektet. Hur ska förbuden respekteras när det inte finns någon vetskap om skyddsobjektet? I ett försök att bringa klarhet i frågan så presenterades för Försvarsmakten ett scenario där en ovetandes naturfotograf påträffas vid ett skyddsobjekt med fotoförbud. På plats framgår den grönmålade kassunen inte som ett skyddsobjekt med fotoförbud och kassunen visar sig ha fastnat på naturfotografens bilder. Är det i så fall naturfotografens skyldighet att ta reda på om objektet får fotas innan bilden tas? Försvarsmakten gav följande svar:

Nej, i allmänhet och vid den specifika situationen föreligger inte en sådan skyldighet. Om fotografering sker, obeaktat vetskap om skyddsobjekt eller ej, kan ändock åtal väckas och påföljd meddelas då brottet både kan bero av oaktsamhet eller uppsåt.

En vanlig civilperson kan alltså bli åtalad för att trotsa förbuden vid ett skyddsobjekt där beslutet om skyddsobjekt inte framgår. Inte heller finns det i allmänhet någon skyldighet att ta reda på vad det är för anläggning innan något av förbuden trotsas, exempelvis förbudet mot fotografering.

2. Bevakning och befogenheter

Bevakningen av ett skyddsobjekt skiljer sig markant beroende på skyddsobjektets karaktär, det vanligaste är ronderande bevakning men även stationär bevakning förekommer. Bevakningen får skötas av polismän, militär personal eller annan särskilt utsedd personal. Är det inte en polisman som bevakar skyddsobjektet så benämns personen för skyddsvakt. Inom och i närheten av skyddsobjektet har skyddsvakten samma befogenheter som en polisman att gripa den som kan misstänkas för spioneri, sabotage, terroristbrott, grovt rån eller förberedelse till sådant brott. En skyddsvakt får dessutom ta i beslag föremål som en misstänkt fört med sig till skyddsobjektet. Detta gäller dessutom om den misstänkte är på flykt från skyddsobjektet.

För att söka efter föremål som kan tas i beslag eller om det behövs för bevakningsuppgiften så får den som bevakar skyddsobjektet besluta om kroppsvisitation, samt undersökning av fordon, fartyg och luftfartyg. Den som bevakar ett skyddsobjekt får också avvisa, avlägsna eller tillfälligt omhänderta en person inom eller vid skyddsobjektet om personen överträder något förbud, vägrar att på begäran lämna uppgift om namn, födelsetid och hemvist eller lämnar uppgifter som antas oriktiga. Tillfälligt omhändertagande får dessutom ske om personen vägrar underkasta sig kroppsvisitation, eller vägrar finna sig i undersökning av fordon, fartyg eller luftfartyg.

Den som uppehåller sig vid eller vill ha tillträde till skyddsobjektet är skyldig att på begäran av den som bevakar skyddsobjektet uppge namn, födelsetid, hemvist, underkasta sig kroppsvisitation, samt finna sig i undersökning av fordon, fartyg eller luftfartyg som medförts till platsen.

Utöver den ovannämnda bevakningen med skyddsvakter eller polismän så förekommer det att ett skyddsobjekt är bevakat med larm (exempelvis sensorlarm eller marklarm) när det är obemannat. Dessa larm är inte allt för sällan anslutna till en central i närheten, vilket betyder att polismän eller skyddsvakter kan vara på plats inom ett par minuter. Utöver detta så förekommer även bildbevakning.

3. Påföljder av förbudsöverträdelse

Enligt skyddslagen (2010:305) så döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbuden vid ett skyddsobjekt till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken. Det är viktigt att komma ihåg att förbuden inte bara gäller på plats utan även hemma framför datorn, något som Försvarsmakten är väldigt tydliga med:

Om det kommer till Försvarsmaktens kännedom att ett misstänkt brott mot skyddslagen har skett lämnas anmälan därom till polisen. Det gäller oavsett om gärningen har observerats invid/inom ett skyddsobjekt eller om inhämtad skyddsvärd information sprids på annat sätt.

Således vore det befängt att föra en öppen diskussion om skyddsobjekt, inte minst på internet där vem som helst kan ta del av informationen. Ett frekvent förekommande argument för öppen diskussion är att främmande makt redan vet om allt som diskuteras, men det gör det knappast berättigat att strunta i förbuden. Det är som att skjuta sig själv i foten när en försvarsintresserad person röjer försvarets anläggningar, till vilka man ägnat sitt intresse.

Ägnar man sig åt att föra diskussion om skyddsobjekt så bör man fundera över vilka som faktiskt kan ta del av informationen som man sprider och ens egna identitet. Det är nämligen förekommande att Försvarsmakten får allmänna tips om personer som bryter mot förbuden. Man kan tänka sig att Försvarsmakten även jobbar på egen hand för att motverka spridning av skyddsvärd information, men detta var något de inte ville kommentera i sitt svar:

Det föreligger inte en skyldighet för allmänheten att särskilt meddela Försvarsmakten om misstanke kring spridande av skyddsvärd information. Däremot är det förekommande att Försvarsmakten får – på frivillig grund – information av allmänheten rörande olika typer av iakttagelser.

Lämnas oriktiga eller vilseledande uppgifter för att få tillträde till ett skyddsobjekt döms personen till böter eller fängelse i högst sex månader, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken.

Denna artikeln skrevs av Richard Dahlgren med hjälp av Försvarsmaktens juridiska avdelning, samt uppgifter ur skyddslagen (2010:305). Samtliga läsare uppmanas att själva läsa skyddslagen, respektera de förbud som gäller vid skyddsobjekten och om de inte framgår fråga de som äger eller nyttjar skyddsobjektet vad som gäller i det specifika fallet. Röj inte skyddsobjektet och de som ställer upp med livet som insats för din skull när det väl gäller.