Krigsflygfält 16

Brattforsheden

Det är en tidig torsdagsmorgon i augusti. Tillsammans med Svenska Befästningssällskapet genomförs en sommarresa i Värmland och Dalarna under fyra dagar. Vårt första stopp på resan blev det välbevarade Krigsflygfältet 16 i Brattforsheden. Vi rullar längs grusvägen och möts av en gulsvartmålad vaktkur med tillhörande bom, väl på parkeringen och urlastning av utrustningen möter vi upp guiden Jan-Erik Clerkestam. Under fyra timmar dokumenterades fältet både ut- och invändigt av sällskapet, under besöket dök både nyfikna holländare och engelsmän upp, vilket hade varit helt otänkbart under aktiva tiden.

 

1. Brattforshedens historia

Den 1 september bryter andra världskriget ut med den tyska invasionen av Polen och efterföljande krigsförklaringar mot Polen från Sovjet i enlighet med Molotov-Ribbentroppakten mellan Tyskland och Sovjet. Tyskland försatte sig att inrätta ett stort imperium i Europa och ta revansch för förlusten i det första världskriget. Sverige som var ett neutralt land insåg snabbt att ett angrepp mot landet, främst från luften, var ett tänkbart scenario p.g.a. det geografiska läge. För att inte riskera att bli utslagna på de befintliga flottiljerna, vilka skulle vara några av de främsta målen för fientliga bombanfall beslutades att anlägga 20 stycken nya krigsflygfält under sommaren och hösten 1939. Fort skulle det gå, för vem visste vilket land som stod på tur för Sovjet och Tysklands framryckning i Europa.

 

Statsministern Per Albin Hansson talar till det svenska folket och manar till lugn:

“Medborgare,

Det förfärliga, som vi i det sista hoppats att världen skulle förskonas från, har inträffat. Ett    nytt stort krig har brutit ut. Vi ha att konstatera detta ohyggliga faktum och det tjänar bra litet till att försöka giva uttryck åt den sorg och fasa vi känna vid tanken på vad detta kan föra med sig av vånda och ve för en redan förut sargad mänsklighet. För oss svenskar gäller det nu att med lugn beslutsamhet endräkteligen samlas kring den stora uppgiften att hålla vårt land utanför kriget, att vårda och värna våra omistliga nationella värden och att på bästa sätt bemästra den onda tidens påfrestningar.” Här kan du läsa hela talet.

 

Per Albin Hansson talar till folket. Bild: SVT Bild

 

När Krigsflygfältet 16 i Brattforsheden planerades och började byggas var det tänkt som en av de bakre flygbaserna, men ett kommande händelseförlopp skulle förändra saker och ting. Skogen avverkades under sensommaren av ett hundratal skogsarbetare och den 5 september påbörjades anläggningsarbetet och planeringen av flygfältets ytor, projektet gick under namnet “Arbetsplats 16” för att inte röja dess placering. Planen var att arbetet skulle vara slutfört till september året efter och i flygdugligt skick framåt sommaren 1941. Den beräknade kostnaden för att anlägga fältet var 301.000 kronor i dåtidens penningvärde (7,6 miljoner i dagens penningvärde). I en skrivelse den 2 februari 1940 skriver general Thörnell att arbetet med att iordningställa krigsflygfältet i stort sett gått enligt planeringen, men eftersom de utrikespolitiska förhållandena har förändrats behövs mer pengar till fältet för att slutföra arbetet. Den 9 april invaderade Tyskland Danmark och Norge, och samtidigt i Sverige har ett snöfall stannat upp arbetet på Brattforsheden, c:a 20-30 centimeter har lagt sig som ett täcke över fältet. Det som återstod att göra var justering och sådd, för att maskera fältet indelades ytan i ett rutnät där det snillrikt användes olika grässorter så att fältet skulle likna odlingar från skyn. Därtill anlades skendiken och skenvägar för att göra “odlingarna” så realistiska det bara gick.

 

Till en början bodde manskapet i tält under fältmässiga förhållanden. Det skulle dock komma att ändras i årsskiftet 1941-1942 när flygvapnets baracker kommit på plats, en moralhöjare bland soldaterna som arbetade vid fältet. Barackerna bestod av logement för soldaterna och en lektionssal där utbildning kunde genomföras. Runt om fältet uppfördes 27 stycken flygplansvärn, varav ett tiotal placerades på ömse sidor av fältet längs landsvägen Karlstad – Filipstad som passerade fältets norra sida. Praktiskt ur den synvinkeln, men desto svårare att hålla fältet hemligt. Vissa tidpunkter på dygnet fick den civila trafiken ledas om till andra vägar och efter några år drogs vägsträckningen om så att den inte längre störde aktiviteten på fältet. Flygplansvärnen byggdes likt en hästsko (20 m bred och 12 m djup), uppskottade jordvallar som sedan bekläddes med träpanel på insidan av värnet som sedan täcktes över med kamouflagenät, en enkel konstruktion men väldigt effektiv mot splitter från briserande bomber. Flygplansvärnen byggdes av firman AB Granit och Betong. Runt fältet byggdes tre stycken ksp-värn (beväpnade med Kulspruta m/36), varvid ett av värnen byggdes i inflygningsbanan. En placering som inte uppskattades, flygvapenchefen Bengt Nordenskiöld lär ha sagt vid inspektionen av krigsflygfältet:

 

“Vem har byggt värnet där? Värnet ska sprängas bort!”

 

Nordenskiöld ansåg att värnet utgjorde en fara för flygplanen som skulle starta och landa. Ett nytt värn byggdes, men orden om sprängning genomfördes aldrig och värnet blev kvar. Det gör att Krigsflygfält 16 är det enda fält i landet som har fyra stycken ksp-värn, standard var tre stycken. Betongförråd för ammunition, minor samt granater uppfördes runt fältet en bit ifrån övrig verksamhet ifall det värsta skulle inträffa, en explosion. Runt om fältet stod “spanska ryttare” i massor, byggda i trä och försedda med taggtråd, dessa skulle förhindra landning av fientligt flyg på fältet. Manskapet skulle helt sonika lyfta ut dessa för att blockera banorna.

 

Under hösten 1942 genomfördes en stor flygvapenövning på bl.a. Krigsflygfält 16 Brattforsheden, på fältet baserades en spaningsdivision med Saab S 17B från F3 Malmen samt två lätta bombdivisioner med Saab B 17B från F7 Såtenäs. Flygvapenchefen Nordenskiöld, general Thörnell (som för tiden blivit utnämnd till överbefälhavare) m.fl. besökte fältet för att beskåda detta, men också det nya flygplanet Saab 17, svensk flygindustris första egna konstruktion. Under krigsåren var det som mest 70 stycken flygplan stationerade vid Krigsflygfält 16. Trots det stora hemlighetsmakeriet på platsen var media även inbjudna att delta, bl.a. TT vars reporter meddelade den 8 september 1942:

“Ett lätt bombflygförbands flygplats. I en liten rödmålad stuga på rena landsbygden någonstans i landet samlade på tisdagsmorgonen en flottiljchef sina divisionschefer för ordergivning. Det gick i korthet ut på att Göteborg skulle anfallas”

 

Saab B17. Bild: Krigsarkivet

 

Under 1943 skedde en slutlig utbyggnad av fältet, landningsbanan utökades till 1200 meters längd. Barackområdet kompletterades med en matsal med tillhörande kök, intill baracken byggdes en matkällare. Ett Ladvärn byggdes och maskeras genom att målas likt en ladugård, en maskering som är oerhört svår att upptäcka på avstånd. Porten i byggnaden var stor och krävde ett rejält vajerspel för att fällas upp och ner med hjälp av manskap. I instruktionen För fällbara portar till flygplanlador står bl.a:

  • Arbetsstyrka vid manöver av mittport 3 man, vid övriga portr 2 man.
  • Vid ned- och uppvinschning av portar är det strängeligen förbjudet att beträda det området utanför ladan som täckes av de nedfällda portarna.
  • Om manskap finnes tillgängligt , böra 6 á 8 man vid upphissning vara behjälplig att upplyfta portens framkant c:a ½ m från marken för att undvika påfrestning å linorna, varefter manskapet skall avlägsna sig från porten tills densamma är förseglad.
  • Införandet av traktorer, snöslungor, vältar eller liknande fordon i fpllada förbjudes.
  • I uppvärmd fpllada är strängt förbjudet att införa bensin.

Luftvärnsställningarna i fältets närområde utökades med två stycken betongtorn för 40 mm lvakan (luftvärnskanon) och tre stycken trätorn för 20 mm lvakan. På en höjd norr om fältet fanns också luftvärnsställningar för m/30 7,5 cm lvakan (Bofors). Invid tornen byggdes skyddsrum som soldaterna snabbt kunde nå ifall det blev utsatta för beskjutning. Det fanns även luftvärn i form av Kulspruta m/36 8 mm i dubbelavett. När fältet var fullt utbyggt fanns tre stycken motståndsnästen:

Motståndsnäste 1

  • Fem luftvärnsställningar
  • Beläget nordöst om fältet

Motståndsnäste 2

  • En luftvärnsställning samt ett ksp-värn
  • Ett skyddsrum
  • Fyra flygplansvärn

Motståndsnäste 3

  • En luftvärnsställning
  • Ett ksp-värn
  • Två flygplansvärn

 

2. Krigsflygfält 16 bevarande

Under 1982 tas tillslut Krigsflygfält 16 ur krigsorganisationen, fram till dess har området stått nästintill orört. Baracker och förråd runt om fältet användes som mobiliseringsförråd och hölls därför i någorlunda skick. Under 80-talet planterades skog på delar av fältet, men skogen som skulle växa till sig för markägarna blev inte långvarig. Under 2003 tar Länsstyrelsen i Värmland ett beslut att bilda kulturreservat av Krigsflygfält 16, i beslutsunderlag står bl.a. följande:

”Syftet med kulturreservatet är att bevara ett värdefullt kulturlandskap som präglats av den militära mobiliseringen under andra världskriget 1939-45. Reservatet skall vårda och skydda materiella lämningar och immateriella värden utifrån ett samlat perspektiv vad gäller byggnadsbestånd, markanvändande av såväl flygfältet som anslutande skogsmark, samt fortlevande traditioner och minnen från beredskapstiden”

Under 2005 leder Statens försvarshistoriska museer utredningen Försvar i förvar, i utredningen slås fast att:

 

“Krigsflygfält 16 fyller en viktig funktion för illustrerande av den försvarsorganisation ur vilken det kalla krigets försvarsmakt växte fram”

 

Försvar i förvar-utredningen låg till grund för statens och riksdagens ställning för att fr.o.m. 2008 årligen avsätta 30 miljoner kronor för uppbyggnad och utveckling av ett museinätverk, Sveriges militärhistoriska arv, som ska spegla svensk försvarsorganisation under 1900-talet med fokus på kalla kriget. Ett stort jobb har gjorts med att restaurera och återskapa miljöerna på platsen, vilket ger en känsla av hur det en gång i tiden såg ut. Jan-Erik “Clerken” är en eldsjäl utöver det vanliga, all tid han lagt ner under alla dessa år är det nog inte många som slår, besöker ni fältet är det med denne herre ni ska samtala med. Under 2011 byggdes ett av luftvärnstornen upp igen, allt utifrån originalritning och trä från trakten. Tornet är byggt helt i trä, förutom fyllningen i väggarna i tornets topp, hela 12 ton betong återfinns i dessa väggar.

 


Artikeln är skriven av Peter Larsson med hjälp av Försvarets Historiska Telesamling – krigsflygfält, SMHA – Krigsflygfält 16, Stiftelsen Krigsflygfält 16. Tack till guiden och eldsjälen Jan-Erik Clerkestam.

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.