HC Hugo

Om kriget kommer

På en slingrig asfalterad väg tar vi oss fram en varm sensommar dag, genom bilrutan blickar vi ut över det platta landskapet som breder ut sig med en milsvis utsikt över gröna fält och skogar. Vi svänger in på den lilla grusvägen och åker ett hundratal meter innan något fångar våra blickar. Bland grönskande träd och buskar slingrar sig en liten välklippt gräsbeklädd väg upp mot inslaget vars grönmålade betong smälter väl in i den grönskande naturen. Vi möter upp ägaren till anläggningen och efter ett kortare samtal sätts så nyckeln i låskistan på den rejäla gallergrinden i inslaget, gallergrinden öppnas och vi kliver in i stötvågstunneln som bjuder på svalkande luft och en doft som inte går att ta fel på – betong. Låt oss berätta om civilförsvarsanläggningen Hugo.

 

1. HC Hugo

Området som projekterades för Hugo under början av 1960-talet saknade ett tillräckligt hållfast berg som kunde ge gott skydd för anläggningen, varpå man fick tänka nytt. Arkitekten Sven Ekenstedt på Kjessler och Mannerstråle kom slutigen fram med en ritning som skulle skilja sig rejält från övriga civilförsvarsanläggningar (som ofta byggdes utifrån ett antal standardmodeller) nämligen en kupolformad betongkonstruktion vars valv mäter 18 meter brett, nio meter högt och två meter tjock. Den vanligaste konstruktionen för en betonganläggning var fyrkantig i ett eller två våningsplan. Få anläggningar byggdes likt Hugo, de övriga är August i Ystad samt Agata i Sandviken som oss veterligen byggdes med kupolkonstruktion. Dessa tre anläggningar är lika sett till deras kupolkonstruktion, men skiljer sig i konstruktionen invändigt. Exempelvis skiljer August och Hugo sig åt direkt innanför stötvågsportarna, i August kliver man rakt in i anläggningen medans man i Hugo når en liten trappavsats (litet våningsplan). Dessutom skiljer sig nödutgången åt, August finner man den i ett av logementen medan Hugos återfinns i slutet av en korridor. I Hugo är det nedre planet indelat i en inre och en yttre ring där den yttre är logement och sanitet medans den inre är kontor och förrådsutrymmen. Varför man valt olika vet vi inte.

Anläggningen Hugo påbörjades 1962, då provborrningar i berget genomfördes. Byggstarten skedde våren 1965 med sprängning och sedan ett gediget gjuteriarbete. Byggentreprenör var Sentab Malmö, elinstallationen utfördes av Selanders elektriska i Ängelholm och VVS-arbetet av C.A Tengvall i Ängelholm. Den totala anläggningskostnaden beräknades innan byggstart till 2.960.000 kronor (i dåtidens penningvärde). Slutbesiktningen ägde rum 3-5 oktober 1966 och anläggningen togs i bruk samma år.

 

Byggnationsbild från “systeranläggningen” Agata. Bild: Sandvikens kommunarkiv

 

Anläggningen är uppförd i två våningsplan med en golvyta av totalt 800 kvadratmeter. Två ingångar finns i markplan, en huvudingång och en reservutgång som är sammanbundna med en stötvågstunnel. Stötvågstunneln byggdes så en tryckvåg från en bomb- eller kärnladdning skulle trycka sig in genom det ena inslaget, passera stötvågsdörren till anläggningen utan att göra någon större skada, för att sedan ledas ut genom det andra inslaget. En enkel men väldigt smart lösning på problemet. Via ett litet schakt kunde personalen klättra upp och ta sig ut på hjässan om ordinarie ingångar skulle bli blockerade. I anläggning fanns alla nödvändiga funktioner för att personalen så likt som möjligt skulle kunna leva sina liv som förut. En viktig detalj som återfinns i inventeringslistan är askkopparna, det skulle finnas en i varje rum, hur lukten skulle vara efter några veckor kan man bara ana.

 

Sovsalarna (varje sovsal inrymde c:a 60 personer) var uppdelade så att män och kvinnor sov var för sig, intill dessa hytter fanns hygienutrymmen med handfat samt toaletter. Allt vatten som behövs togs in via det kommunala vattnet i fredstid, i ofred kunde man istället använda sig utav den egna brunnen. Avloppet var även det anslutet till det kommunala nätet. Köket var av det mindre slaget men tillräckligt för att kunna utspisa personalen flera mål mat per dag. Matsalen rymmer ett 30-tal personer där personalen kunde avnjuta torsdagens ärtsoppa med pannkaka. Personalen arbetade ofta i två eller treskift, därav krävde varken köket eller matsalen något större utrymme. Antalet rum i anläggningen uppgår till 40 stycken, i dessa inrymdes bl.a kontor, telefonväxel, städskrubb, dagrum med mera. Anläggningen kunde helt oberoende av ordinarie strömförsörjning vara i aktiv drift i c:a tre veckor tack vare anläggningens reservkraftanläggning. Reservkraften var dimensionerad in i minsta detalj, exempelvis var maximal uttagen effekt i elsystemet beräknad till samtidig användning av åtta av tio väggarmaturer (på 101 sängplatser).

 

Navet i anläggningen var ordersalen, i denna sal hölls bl.a. lägesrapporter som inkommit från bl.a. underlydande distriktscentraler, observationsplatser med mera, på detta sätt kunde de ansvariga få en lägesbild av t.ex. hur stora skada ett bombanfall orsakat. Tanken var att samtliga myndigheter i anläggningen skulle kunna hålla gemensamma möten i salen. Anläggningen kan liknas vid ett miniatyrsamhälle, allt skulle fungera trots att allt var i mindre skala sett till personal och utrymmen. Inredningen i anläggningen skriker 60- och 80-tal, både till färg och möblemang. Matsalsgolvet är klätt i en mörkröd heltäckningsmatta med matchande gulmålade väggar. Sovsalarna är inredda med de klassiska våningssängarna som alla som någon gång gjort värnplikten känner igen.

 

Förutom Ängelholm som var den stad som anläggningen tillhörde delades den också med Perstorp, Åstorp, Klippan samt Båstad. Från huvudcentralen skulle kommunens olika myndigheter samverka i händelse av en katastrof- eller krigssituation. I anläggningen skulle bl.a. Länsstyrelsen, Polisen, Televerket och Sveriges Radio flytta in sin verksamhet från den ordinarie platsen i kommunen. Genom åren genomfördes övningar i anläggningen, allt från förflyttning till anläggningen till att öva instängda i anläggningen under ett antal dygn utan att få se dagsljus.

 

2. Försvaret tar över Hugo

Under början av 1980-talet ansågs Hugo ha spelat ut sin roll i civilförsvaret, men istället för att rivas ur och slutligen gjutas igen fick Hugo en annan funktion. Skånska flygflottiljen F 10 Ängelholm blev den nya hyresgästen i anläggningen. F 10 nyttjade anläggningen som ett extra konferensutrymme bl.a. när man hade en större arbetsgrupp/-grupper. Fram till 1994 huserade flygvapnet i anläggningen, därefter tog Ängelholms kommun återigen över driften av Hugo, men det skulle inte bli någon långvarig historia. Redan 1996 tar Fortifikationsverket över driften och en annan funktion inrättas. Denna gång är det hemvärnet som flyttar in, och ett stort antal övningar, möten och utbildningar genomförs i anläggningen. På den lilla grusvägen utanför anläggningen övade hemvärnet bl.a. “checkpoints” där passerande blev visiterade av skyddsvakter och fordonen genomsökta innan anläggningen nåddes. Stridsställningar upprättades runt om anläggningen som ett närförsvar med god uppsikt över infarten mot anläggningen, via den klassiska “fältapan” hade posteringarna direktkontakt med befälen inne i anläggningen. I terrängen hade hemvärnet placerat larmminor som skulle överraska en inkräktare. Men det var inte helt riskfritt att öva i området, Håkan Hansson berättar:

 

”Problemet på övningarna var vildsvinen som löste ut larminorna”

 

Fram till 2010 huserade hemvärnet i Hugo tills även dessa valde att flytta ut, och anläggningen stod öde i sex års tid tills beslutet fattades av Fortifikationsverket att anläggningen skulle läggas ut till försäljning. Under denna tid påbörjades ett saneringsarbete. Värmesystem, ventilation och reservkraft är ur funktion p.g.a. kapade rör i samband med PCB-sanering av anläggningen. Efter detta har anläggningen värmts upp med hjälp av byggfläktar. Under 2015 var förbrukningen 55 000 kWh, vilket ger en driftkostnad på c:a 105 000 kronor per år.

 

3. Hugo går under klubban

Den 18 augusti 2016 anordnade Fortifikationsverket visning av anläggningen för spekulanter och intresset lät inte vänta på sig, ett hundratal personer anmälde sitt intresse för att lägga bud samt att få besöka anläggningen. Hur många av spekulanterna som var seriösa är dock svårt att säga. Den 22 augusti öppnade budgivningen på Fortifikationsverkets hemsida och fram till 29 augusti fick budgivarna på sig att lägga sina bud.

 

”Jag har aldrig varit med om ett liknande intresse under mina tio år på Fortifikationsverket” – Karl-Martin Svärd på Fortifikationsverket till SvD

 

Karl-Martin Svärd på Fortifikationsverket på frågan från SvD om dessa objekt är vanliga på marknaden: ”Ja, det hör ju inte till vanligheterna att den här typen av fastigheter bjuds ut på den öppna marknaden”. Karl-Martin Svärd fortsätter: Mycket såldes ut efter försvarsbesluten 2000 och 2004, men sedan dess har det ebbat ut. Det här kan vara något av det sista vi säljer ut i den här storleken.

 

Helsingborgs Dagblads film från visningsdagen

 

När klubban för försäljningen slås för sista gången landar prislappen på 3 750 000 kronor, en summa som inte är i närheten av vad det kostade att bygga anläggningen c:a 50 år tidigare. Förutom anläggningen ingick även en fastighets tomt om 7 395 kvadratmeter.

 


Artikeln är skriven av Peter Larsson med hjälp av Fortifikationsverket – Försäljning av HC Hugo, Håkan Hansson, SvD – Försvarsanläggning säljs. Tack till Mats Levinsson för korrekturläsning.

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.