Försvarsmaktens drivmedelsanläggning

F9 Säve

Det är en kall och mörk eftermiddag i december och dimman har lagt sig tät som lättflyktig bomull över Göteborg. Här, mitt bland buskar och träd, finns något alldeles unikt och som aldrig tidigare visats upp för allmänheten. En oskyldig betongbyggnad och en gallergrind med plåt i militärgrön färg som skydd mot väder och vind var anläggningens ansikte utåt. Idag skulle vi få äran att öppna grinden och kliva ner i ett fullständigt unikt exemplar av Sveriges tidigare topphemliga militära anläggningar.

 

Vi öppnade gallergrinden och klev sakta ner för den mycket branta trappan som ledde oss ner i berget och i mitten av stötvågstunneln som bildade en hästskoformation fanns två stötvågsdörrar på rad. En dörr på vardera sida av den närmare 2,5 meter tjocka väggen. Efter stötvågsdörrarna fanns ytterligare en trappa på närmare 60 trappsteg som ledde oss ännu djupare ner i berget. Långa gångar med exponerade bergväggar ledde oss slutligen till kärnan av den gamla drivmedelsanläggningen. Därnere i mörkret stod de två enorma bränsletankarna med rörledningar kors och tvärs, alltsammans upplyst av de gamla lamporna monterade längs väggarna.

 

Bränsletankarna och tillhörande bränsleledningar är tömda sedan länge och alla filter är lossade för att visa att det verkligen är tomt på drivmedel. Bultarna som börjat rosta ligger snyggt och prydligt i en låda på golvet och likaså verktygen som användes för att lossa dem. De ligger kvar i dammet på golvet precis som de gjorde dagen då de lämnades. I ett hörn står ett skrivbord i trä med en massa papper, olika anteckningar och loggböcker från anläggningens aktiva tid. Det är precis som att man låst dörren och gått hem för dagen, men aldrig återvänt.

 

Bakom ytterligare en stötvågsdörr står den minsta av två drivmedelstankar, denna rymmer 500 kubikmeter drivmedel varav den största hela 700 kubikmeter. Den största drivmedelstanken står i ett sidoutrymme strax bakom den mindre. Drivmedelsanläggningen är en delanläggning till den massiva berghangaren för stridsflygplan som ligger vägg i vägg, bara några meter bredvid. De totalt 1 200 kubikmeterna drivmedel beräknades räcka flera veckor, om inte månader, beroende på hur hög aktiviteten var. En flygflottilj som F10 förbrukade 100 kubikmeter flygbränsle per dygn med mörkerflygning på 70-talet, men här fanns inte så många flygplan så bränslet gick inte åt lika snabbt.

 

Från början fanns det bara en nedgång från den östra uppfarten i berghangaren, vid de fasta klargöringsplatserna som hade fasta anslutningar för både el och drivmedel. Det visade sig dock sedan att ventilationen inte var tillräcklig för att kunna tanka flygplanen i bergrummet. Eftersom bergrummet var fullt med ammunition och bränsle så ville man inte riskera en explosion. Istället användes rulltankar som rymde 2,5 kubikmeter drivmedel vardera för att tanka flygplanen. Rulltankarna kopplades samman med en mobil pump, ett pumpaggregat (PUG), som drevs av en tvåtaktsmotor som trycktankade flygplanen på några minuter, samtidigt som den renade bränslet från smuts och fukt.

 

Det fanns förberett för tankning på den södra plattan (nummer 3) via rör i marken. Likaså fanns en pumpstation på plattan vid flygfältet, men av okänd anledning så färdigställdes aldrig systemet vid dåvarande Göta Flygflottilj (F9) i Säve.

 

Idag är berghangaren ett unikt museum med fokus på flygets historia och utveckling. Drivmedelsanläggningen har passerats av många utan minsta vetskap om vad som gömt sig bakom den diskreta plåtdörren i betongväggen. Vi fick ett unikt tillfälle att besöka och fota anläggningen men nu kommer den att visas upp för allmänheten under guidade visningar. Hur väl vi på Fortifikation-Väst än försöker förmedla den verkliga känslan av kalla krigets hemligheter så kommer vi aldrig att komma i närheten av vad en guidad visning kan erbjuda. Tack vare Aeroseum (http://www.aeroseum.se/) så kan ni, precis som oss, besöka kalla krigets hemligheter.

 


Denna artikeln skrevs av Richard Dahlgren med hjälp av anläggningsbeskrivningar av Lars-Gunnar Larsson.

4 comments

  • Owe W illingskär 1 januari, 2016   Reply →

    Går det att få se [Anläggning] och det mellan [Plats] och [Plats] ?

    • Richard Dahlgren 1 januari, 2016   Reply →

      Hej Owe,

      Skicka gärna frågan i ett mejl till info@fortifikationvast.se så ska vi svara på din fråga, vi vill helst inte platsbestämma anläggningar på hemsidan. Du får gärna specificera vilka anläggningar du syftar på eftersom det finns flera i områdena som du angivit.

      M.v.h. Richard

  • Claes Henrikson 2 januari, 2016   Reply →

    Varför har inte loggar och ev. övriga relevanta handlingar överförts till Krigsarkivet?

    • Richard Dahlgren 2 januari, 2016   Reply →

      Hej Claes,

      Det är något som borde ha gjorts redan innan anläggningen började rensas ut inför den planerade plomberingen, men varför det aldrig gjordes vet jag faktiskt inte. Nu blev det ju aldrig någon plombering som tur är, precis när kablarna skulle kapas så avblåstes beslutet. Förmodligen hade handlingarna rensats bort med övrig material som skulle skrotas om det nu hade gått så långt. Varför Aeroseum på senare tid valt att behålla handlingarna och inte överföra dem till Krigsarkivet vågar jag inte svara på. Kanske är det så att frågan aldrig väckts?

      Det helt fantastiskt när allt ligger kvar som det lämnades, även handlingarna, men det rätta vore givetvis att spara undan dem i Krigsarkivet.

      M.v.h. Richard

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.