Distriktscentralen
Civilförsvarets ledningscentral
Den 6 augusti 1945 släpper ett amerikanskt bombflygplan den första atombomben över Hiroshima, förödelsen är total och bilderna som kablas ut världen över är skrämmande. Hotet om ett kärnvapenkrig blir än mer allvarligt när det kalla kriget bryter ut mellan stormakterna USA och Sovjet år 1946. Två kärnvapenmakter med enorma militära kapaciteter som när som helst kan utlösa ett tredje världskrig.
Mellan de två stormakterna ligger Sverige, det neutrala landet i norr som förskonats från andra världskriget. Efter bombningen av Hiroshima inser Sverige och beslutsfattarna att det behövs ett bättre skydd för militären. Blickarna vänds mot de Svenska urbergen och det byggs enorma bergrumskomplex på avlägsna platser i skogarna runtom i landet för att skydda alltifrån drivmedel, ammunition till den svenska konungen. Sverige skulle i krigstid bokstavligen talat gå under jorden.
Sverige insåg tidigt vikten av att kunna styra ett samhälle även i krig, vilket resulterade i stora planer för civilförsvaret i landet. Utsprängningen av ledningscentraler i bergrum och nedgrävningar av betongbunkrar sätter fart på allvar under 1950-talet och sträcker sig ända fram till 1980-talet. I en liten kommun någonstans i södra Sverige togs beslutet att uppföra en skyddad ledningsplats så sent som 1982, kalla kriget var fortfarande isande kallt och hotet om kärnvapen var påtagligt. Eftersom inget berg fanns i närheten av det lilla samhället så beslutades det att anläggningen skulle bli en anläggning av typ F, en nedgrävd betongbunker och en av de lägst klassade bland standardkonstruktionerna på en skala av A till E.
En lämplig plats valdes ut och schaktningen kunde påbörjas i mitten av december 1982, i gropen som schaktades ut göt man sedan en betongbunker, täckte denna med jord och sten som ett extra skydd men även för att dölja anläggningen. I april 1983 så är ledningsplatsen redo att användas, på en yta av 90 kvadratmeter skulle ett mindre antal personer samverka och styra samhället vid en eventuell krissituation. Anläggningen är byggd i ett plan och mittemot entrén är toaletten placerad, en udda placering då den varken ligger innanför stötvågsgränsen eller gasgränsen. Två logement finns för de som skulle spendera sina dagar i anläggningen och ett litet pentry med en enkel kokplatta skulle hålla personalens magar mätta och glada. Ordersalen är placerad längst in i anläggning och via den når man nödutgången med dess fastbultade lucka, vid utrymning skulle bultarna lossas för att kunna nå stigschaktet.
Kommunen äger fortfarande distriktscentralen, men det blir alltmer sällsynt att dessa anläggningar ägs av kommunen då de inte längre anses fylla någon funktion. Under årens lopp har övningar hållits i anläggningen och den sista stora övningen som genomfördes var år 1998.
Stort tack till herrarna vars namn börjar på M och A för visningen.