Verkskydd

Krigsviktiga industrier

Under kalla kriget var det mycket viktigt att skydda de företag som hade en produktion av varor och tjänster som var avgörande för att upprätthålla försvarsförmågan och folkförsörjningen under beredskap och krig. Detta var ett av länsstyrelsens viktigaste planeringsområden och det var deras uppgift att föra register om dessa företag. Registren lagrade en stor mängd data över företagen såsom läge av byggnader och dess konstruktion, men också produktionens omfattning och inriktning. Företagen fick namnet K-företag (krigsföretag) och i händelse av krig skulle de leverera de varor som producerades enligt ett tidigare särskilt upprättat leveransavtal. Varorna hamnade oftast hos något av civilförsvarets förråd.

Länsstyrelsen hade som uppgift att i händelse av krig se till att verksamheten på K-företagen kunde fortgå på en skyddad plats. I planeringen ingick hur företagen skulle skyddas och bevakas i krig. Det fanns särskilda bevakningsplaner för bevakningen av fabriksområdet, samt verkskyddsplaner för verksamhetens fortsättning. Vid större industrier kunde det finnas beväpnad personal, dels från företagets egna bevakningsenhet, och dels från civilförsvarets personal. Bevaknings- och skyddspersonalen benämndes vanligen för bevakningspoliser, en befattning som många av civilförsvarets krigsplacerade män ofta hade.

Våren 1950 informerade civilförsvarsstyrelsen länsstyrelserna att man nu påbörjat ett arbete med att föra samman de krigsviktiga industrierna i ett företagsregister som skulle ersätta de tidigare registren. Detta arbetet utfördes i samråd med den närmaste berörda militära myndigheten. Det stora antalet uppgifter som skulle finnas om företagen i registren kunde exempelvis handla om vilken typ av byggnadsmaterial som byggnaderna på fabriken var uppförda i, om det fanns skyddsrum för områdets personal, om det var normalskyddsrum eller fullträffsäkra skyddsrum, och om företaget var lokaliserat i förhållande till andra anläggningar som kunde utgöra tänkbara mål för en angripare.

Ett exempel på dessa uppgifter är det krigsviktiga företaget AGA. Där fanns 15 fabriksbyggnader av tegel, 15 normalskyddsrum med plats för 945 personer, samt ett fullträffsäkert skyddsrum med plats för 345 personer.

Personalförsörjningen av de krigsviktiga industrierna var viktig. Utöver den personal som hade sina fredstida anställningar så tilldelades även företaget personal utifrån. Civilförsvarsplikten garanterade att det skulle finnas extra personal på plats i händelse av krig. Alla medborgare mellan åldrarna 16 och 65 kunde kallas in för tjänstgöring. Den lag som stadgade detta tillkom under 1944 och gällde under hela kalla kriget och upphörde på 90-talet, då den övergick till totalförsvarsplikt.

Utöver de krigsviktiga industrier ingick civilförsvarets egna ledningscentraler och förråd, hamnar, flygplatser, broar, tele- & radiostationer, oljedepåer, kraftverk, transformatorstationer, vattenverk och pumpstationer i dessa markbevakningsplaner från länsstyrelsen. I början av 1970 gjordes en genomgång av de anläggningar som krävde bevakning. Dessa delades då in i olika kategorier och den nya sammanställningen av ”skyddsföremål” som termen löd innebar en markant ökning. Länsstyrelsen kom då fram till att det behövdes fast bevakning för att lösa det hela mer effektivt.

Verkskydd

Verkskyddet är en beredskapsorganisation som i händelse av ofred eller höjd beredskap skulle skydda företagsverksamheten, personalen på plats, samt spela en viktig roll i övrig räddningstjänst. Verkskyddets huvuduppgift var att skydda och undsätta personalen vid en anläggning vid stridshandlingar mot denne. Det skapades ofta en egen räddningsorganisation med god kännedom om de lokala förhållandena vid anläggningen för att kunna avlasta den kommunala räddningstjänsten. Personalen i verkskyddet kunde även under höjd beredskap stå till räddningsledarens förfogande för insatser utanför området, så länge inte den egna verksamheten tog skada.

Verkskydd inrättades vid industrier och andra anläggningar som hade stor betydelse för totalförsvaret eller på annat sätt var ett tänkbart fientligt mål. Regeringen eller den myndighet som för regeringen bestämmer får besluta att det vid en anläggning skall finnas verkskydd. Oftast var det länsstyrelsens uppgift i samråd med anläggningens ägare och den berörda kommunen där anläggningen låg.

Verkskyddet innefattade skydd för verksamheten och personalen vid anläggningen och därför byggdes i många fall skyddsrum där verksamheten kunde fortgå vid höjd beredskap. Eftersom ”betydelse för totalförsvaret” innefattade såväl militärt, civilt, ekonomiskt som psykologiskt försvar, så var det ett mycket stort antal arbetsplatser som omfattades av lagen om verkskydd.

Om ett verkskydd inrättades skulle det tillgodoses att personalen som skulle sköta bemanningen fick rätt utbildning och planlade dess verksamhet, samt se till att rätt material och förnödenheter fanns på plats. Personalen i verkskyddet rekryterades bland personalen vid anläggningen och övades regelbundet. Den som var anställd vid anläggningen kunde också vara krigsplacerad vid verkskyddet och övriga anställda kunde under höjd beredskap bli skyldig att tjänstgöra vid verkskyddet enligt lagen om totalförsvarsplikt (allmän tjänsteplikt).

Vid verkskyddet fanns en ansvarig verkskyddsledare, samt en eller flera ställföreträdare som hade ansvaret för verksamheten. Utbildningen av personalen vid verkskyddet utfördes av räddningsverket, i samråd med kommunen. Vid utbildning så fick man en s.k. (verkskyddstaxa) som innefattade kostnader för kost och logi. Den som var skyldig att organisera verkskyddet stod för kostnaderna för utbildning av personalen.

En räddningsledare får enligt räddningstjänstlagen, under höjd beredskap ta verkskydd i kommunen i anspråk för räddningsuppgifter som rör annat än den anläggning där verkskyddet ligger. Om verkskyddet har tagits i anspråk har den ansvarige rätt till ersättning för personalen, samt skador på material från staten. Uppgifter för den ansvarige kunde bl.a. vara att anordna och underhålla en ledningsplats eller någon annan uppehållsplats för verkskyddet.

Verkskyddet var en del av civilförsvarsorganisationen och dess uppgifter betecknades i civilförvarslagen som civilförsvarsuppgifter. Verkskyddet är således en beredskapsorganisation som skall träda i kraft först vid höjd beredskap.

Denna artikeln skrevs av Lars Johansson.