LC Eslöv

Civilförsvarets ledningscentral

Vi befinner oss utanför en mindre ort i Skåne för att besöka civilförsvarets tidigare ledningscentral (LC). Dold bland bostadshus och hästhagar finner vi det enkla plåtskjulet som döljer trappan ner till den underjordiska bunkeranläggningen.

Året var 1954 då kommunen köpte fastigheten, men det var först 20 år senare som det på uppdrag av Länsstyrelsen skulle byggas en huvudcentral för civilförsvaret på denne. Anläggning skulle användas vid krissituationer och vid händelse av ofred, det var härifrån som ledningen för civilförsvarsområdet skulle utövas. Projekteringen sattes igång och anläggningen började byggas år 1974, för att stå färdig ett par år senare. Denna anläggningen kom då att bli en av landets modernaste civila ledningscentraler.

Anläggningen kom att bli cirka 720 kvadratmeter stor med sin yta fördelad på två plan, här skulle allt inrymmas för att personalen skulle klara sig instängd från omvärlden under en längre tid. Eftersom inget lämpligt berg fanns i närheten av det lilla samhället så fattades beslutet att anläggningen skulle uppföras som en nedgrävd betongbunker. En betonganläggning är uppförd med ytterväggar, golv och tak i betong och är förlagd i jord (eventuellt bergschakt). Denna typ av anläggning erbjuder aningen sämre skydd än en bergrumsanläggning, men har i regel ett fullträffskydd mot artilleriprojektiler och upp till 100 kg:s flygbomber. Gemensamt för anläggningarna är att barriärer och väggar i kraftig betong används för att erbjuda stötvågs- och gasskydd i ingångs-, förbindelse- och nödutgångstunnlar. I båda anläggningstyperna finns också en gassluss för att hålla kontaminerad uteluft på utsidan av anläggningen. Nödutrymning ur en betonganläggning sker oftast via stigschakt med stötvågslucka.

Ett saneringsrum finns vid ingången för att personalen skulle kunna tvätta bort radioaktiva ämnen från sina kroppar och minska risken att föra med sig skadliga ämnen in i anläggningen. Slussarna innanför stötvågsporten består av täta dörrar som klarar att stå emot stridsgas, vatten och radioaktiva ämnen.

På anläggningens övervåning finns kök och matsal byggt och färgsatt i typisk 70-tals stil med plats för cirka 20 personer, här skulle personalen utspisas flera mål mat om dagen eftersom personalen arbetade i skift. På plats utanför anläggningen (i exempelvis restaurangkök, skolkök eller motsvarande) skulle maten tillagas. I anläggningen skulle maten sedan kunna varmhållas för att kunna utspisas i omgångar. Matleveransen skulle ske i värmeisolerade kärl, varför uppvärmning endast skulle behövas i en begränsad omfattning.

I undantagsfall (vid exempelvis avstängning av tillförsel utifrån eller instängning på grund av radiakbeläggning) skulle tillredning kunna ske av de i anläggningen lagerhållna livsmedlen. Sådant livsmedel benämns reservlivsmedel.

Sängarna stod bäddade och redo ifall anläggningen behövde tas i bruk, 77 stycken sängplatser fördelade i sexbäddarsrum med våningssängar fanns att tillgå. Sovrummen uppdelades så att kvinnorna och männen sov för sig. I anläggningen finns även hygienutrymmen såsom ett antal toaletter (ej torrklosetter), handfat och duschar så att personalen kunde sköta sin dagliga hygien.

Ordersalen är navet i anläggningen, det var i denna sal som kommunikationen hölls med omvärlden och samverkan skedde mellan de olika myndigheterna som huserade i anläggningen. Räddningstjänst, SJ, Sveriges radio och polis är exempel på myndigheter som ofta var placerade i dessa anläggningar vid händelse av krig eller krissituation i samhället.

Anläggningen är självförsörjande med både vatten och el, den borrade brunnen gör att färskvatten kan erhållas även om stadens vattenverk utsatts för sabotage eller blivit obrukbart på annat sätt. Reservkraften erhålls med en dieselmotor som genererar tillräckligt med el för att försörja anläggningen i två till tre veckor. I fredstid erhålls både färskvatten och el från ordinarie vatten- och elledningar.

I samband med ändringen av beredskapslagstiftningen 1986 så kostade det uppemot 220.000 kronor per år för kommunen att drifta anläggningen (exklusive underhåll). Under början av 2000-talet disponerade hemvärnet anläggningen för möten och utbildningar, som betalning fick hemvärnet stå för in- och utvändigt underhåll av anläggningen. 2009 var en försäljning av anläggningen på gång men sköts upp, det slutliga beslutet att sälja anläggningen togs 2014 då varken kommunal eller militär verksamhet bedrevs i anläggningen. Örestadsmäklarna fick uppdraget att sälja LC Eslöv, utropspriset startade på 400.000 kronor. I priset ingick förutom den cirka 720 kvadratmeter stora bunkern även en 8098 kvadratmeter stor tomt med tillhörande mast som använts av civilförsvaret.

I filmen Om kriget kom – Det totala försvaret beskriver Melker Becker hur civil- och totalförsvar fungerade i händelse i krig.

Tack till Mats Levinsson för korrekturläsning.