Beredskapsreserven

Bergsbelägen oljelagring

Långt nere i berget bakom fyra meter tjocka slussar fanns en gång i tiden en del av den så kallade beredskapsreserven. Här lagrades olja för stora summor i stora bergsutrymmen för att kunna användas vid behov.

Bakom de tjocka slussarna som leder in anläggningen finns det tre stora skepp (bergutrymmen) som än idag används för att lagra olja. Dessa skepp är 16 meter breda, 25 meter höga och hela 255 meter långa, och är i skrivande stund i stort sett fulla med olja. Skeppen är så stora att det krävs dubbla våningar av förbindelsetunnlar på kortsidan av skeppen för att nå de övre delarna av skeppen, samt de undre delarna med pumparna.

Lagringsprincipen som började utvecklas på ett senare 40-tal bygger på att lagringen av olja på vattenbädd i oinklädda bergrum sker under grundvattenytan. Således utnyttjas det omgivande grundvattentrycket som en tätning och skulle olja leta sig ut i sprickor i berget så stelnar den ganska snart. Eftersom det omgivande grundvattnet strävade efter att tränga in i bergrummet så används automatiskt reglerade pumpar för att pumpa ut det inträngande vattnet.

För att oljan inte ska stelna så värms den upp och lagras i 55 grader Celsius. Uppvärmningen sker antingen genom direktuppvärmning av produkten, indirekt uppvärmning av vattenbädden eller uppvärmning med ånga. Den effektivaste metoden är direktuppvärmning, uppvärmningen med ånga används sällan.

På grund av att anläggningen som besöktes är ett aktivt skyddsobjekt så fick vi enbart ta bilder inom begränsade områden. Besöket genomfördes på Karlshamnsverket (dotterbolag i E.ON-koncernen) och denna artikeln berör mer specifikt delar av deras berganläggning i Karlshamn.

Denna artikeln skrevs av Richard Dahlgren och visningen genomfördes med den fortifikationshistoriska föreningen Svensk FortifikationsHistorisk Förening (förkortas SFHF), http://www.fortifikation.se/.