Götiska Batteriet

Ett spärrbatteri vid Göteborgs hamninlopp

Det var en varm försommardag och vi var på väg mot en anläggning som en gång i tiden var belagd med omfattande sekretess. I skydd av västkustens granit var den en del av landets försvar under så lång tid som åtta decennier. Medan bilen sakta rullade nedför vägen mot havet hördes bara grusets torra knaster under hjulen. Vi var på väg mot det Götiska batteriet.

Året är 1902. På berget byggs en ny del av Älvsborgs fästning, den del som vi idag känner som Oscar II fort. Ordenssällskapet Götiska förbundet i Göteborg lät genom sin försvarsfond sponsra ett strategiskt spärrbatteri till fortet vid Göteborgs hamninlopp. Det Götiska batteriet var färdigställt innan Oscar II fort stod klart och hade i uppgift att försvara anläggningens norra flank samt spärra Göta Älv. Det Götiska batteriet skulle ge en överraskande effekt på fientliga styrkor som närmade sig inloppet till Göteborg genom sin dolda och oväntade position. Anläggningen var operativ i Försvarsmakten ända fram till 1986. Det är en vackert utförd och mycket spännande fortifikation som det sällan ges möjlighet att besöka.

Utmed klippväggen finns en trappa i bergväggen. Trappan leder ned till en smal spång i betong som viker av mot en vallgrav där fyra stycken 5,7 cm-kanoners eldrör riktas ut mot hamninloppet. Om fienden försökte storma det Götiska batteriet från havet var tanken att de skulle få betala ett högt pris. De anfallare som, med livhanken i behåll, tog sig över den flacka strandslänten skulle snart befinna sig i en än mer svårforcerad position i vallgraven. På anläggningens entrévägg finns två mindre öppningar, s.k. pistolluckor, särskilt avsedda för ändamålet att skjuta mot fienden som hamnat i vallgraven. Anläggningens dubbla par av tunga järnportar har även dessa varit väl genomtänkta i sitt utförande då det yttre dörrparet öppnas inåt och då blockerar det inre dörrparet vid ett hastigt stormningsförsök.

1. Det Götiska batteriet

Det första som påträffas innanför järnportarna är ett stort och tomt rum, men när anläggningen stod färdig fanns här en stor motor vars uppgift var att generera elektricitet för anläggningen. Motorn demonterades ett okänt årtal efter 1939 då hela Oscar II fort, med sitt spärrbatteri, fick strömmatning från kraftverket i Trollhättan. Denna matning lär ha varit en enskild ledning direkt mellan Trollhättan och Göteborg, enbart för att försörja Försvarsmaktens anläggningar.

I detta rum finns även en ficka insprängd i berget innehållandes två toaletter. För att få uträtta sina behov med viss integritet skiljs detta utrymme av med en tunn murad vägg med den lustiga detalj att det sparats ett hål överst där det monterats en belysningsarmatur. När anläggningen byggdes var glödlampor dyra ting och de två toaletterna ansågs kunna dela på samma ljuskälla. I denna del av anläggningen finns också ett eget rum för befälhavare på batteriet. Det sipprar in lite dagsljus genom de pistolluckor som syns utanpå anläggningens vägg. Luckorna är små men ger en mycket god överblick över vallgraven. Att närma sig dessa med onda avsikter skulle bestämt straffa sig. Detta rum skulle inrymma tre till fyra officerare och fungera som deras logement och ledningsplats. På väggen finns också ett talrör bevarat. Talröret är lätt att betrakta som omodernt och otekniskt men det är fortfarande lika funktionellt och praktiskt idag som när det monterades för över hundra år sedan.

Från det första rummet i anläggningen leder två bergstunnlar vidare i berget. Den ena är lång och ser ut att försvinna djupt in i berget och den andra tar oss i motsatt riktning, till kanoner och manskapsutrymmen.

2. Anläggningens östra del

Vägen mot anläggningens östra del går igenom en mörk passage som svänger av åt vänster. Längre in skymtas dagsljus i den så annars mörka och dunkla stämning som råder inuti svensk granit. Att batteriets hjärta snart väntar är lätt att förutspå. I gången finns ett ammunitionsförråd, insprängt på så vis att fiendens eld inte skall riskera att antända utrymmet. Detta rum ser ut att kunna svälja stora mängder av ammunition i syfte att leverera mot Göteborgs ovälkomna gäster.

Sedan breddar sig gången och där väntar de två första av anläggningens totalt fyra pjäser. Bakom kanonerna finns ett till rum och detta har fungerat som logement för manskap. Någon gång under årens lopp har utrymmet byggts om invändigt för att erbjuda ett utrymme säkert mot C-stridsmedel. Idag har dock bergets fuktiga miljö tagit ut sin rätt och konstruktionen har börjat falla samman. Efter detta smalnar gången av igen och i denna passage står en gammal, rostig men ändå vacker, värmepanna. Utrymmet öppnar återigen upp sig och här finns de två sista kanonerna och ännu ett rum i berget som har fungerat som anläggningens kök och utspisningsdel. Kanonpjäserna är monterade på gjutna fundament, skyddade bakom massiva inrättningar av nitade järnplåtar.

När vi besökte anläggningen så stod kanonerna ensamma, tysta och vakande ut över vattnet. Utsikten ut ur de öppna gluggarna talar för sig själv. Anläggningens låga position och dolda läge skulle ge en enastående möjlighet att försvara inloppet till Göteborg och det fort som det hade i uppgift att skydda. Någon gång under det andra världskriget tillkom en eldledningscentral längre upp på berget för att mer effektivt leda det Götiska batteriets eld.

3. Anläggningens västra del

Åter tillbaka till det som är anläggningens första stora rum, som tidigare innehöll motorn, finns ytterligare en lång gång in i berget. Även om det går att ana att tunneln skulle kunna vara en skyddad passage mellan Götiska batteriet och Oscar II fort så är inte det fallet. En sådan länk var påtänkt under årens lopp men blev aldrig verklighet.

I den långa berggången finns prov på dåtidens hantverksskicklighet. För att leda bort vatten finns det spår gjutna i golvet som omsorgsfullt följer den ojämna bergssidan. Längst ned viker gången tvärt av och vi möts av två vackra trädörrar som till synes klarat granitens ogästvänliga miljö mycket väl. Bakom dörrarna finns järnvägsräls och en vändplatta. I rummet har en kraftfull strålkastare förvarats, vars uppgift var att belysa mål i den händelse att fortet skulle vara under anfall. Porten ut mot vattnet murades igen när anläggningen togs ur bruk och strålkastaren står inte kvar. Kvar står dock en kabelvinda och fyra rejäla järnportar som vilar mot väggen. Även här finns det tydliga spår på den tidens hantverksskicklighet då portarnas olika beslag är utsparade på motsvarande platser i betongväggen så att dörrarna kunde öppnas helt dikt an väggen. I detta rum hittar vi också den andra änden av talröret från officerarnas rum.

4. Den försvunna strålkastaren

Ingen har kunnat berätta var strålkastaren tog vägen när anläggningen stängdes. En teori är att den fortfarande finns kvar på Oscar II forts område. När porten skulle gjutas igen kan strålkastaren helt sonika dumpats i vallgraven utanför. Några av de som idag förvaltar hela anläggningen tror sig vid vissa ljusförhållanden kunnat skymta något i vattnet. Detta skulle kunna vara rester av strålkastaren och den vagn som den stått på. Än har dock inga dykningar utförts för att reda ut om det verkligen kan vara det som är kvar av belysarenheten.

5. Stiftelsen OII-fort

Oscar II fort är en intressant och unik anläggning att besöka. Den stiftelse som idag förvaltar och vårdar fortet bjuder in till visningar som ger en mycket levande berättelse om svensk fortifikationshistoria. Fortet är en stor anläggning och denna dag fick vi möjlighet att besöka en del som sällan visas upp; det Götiska batteriet. Vi kan varmt rekommendera att följa stiftelsen Oscar II fort på deras hemsida och i sociala medier för att få information om när de ordnar visningsdagar.

Artikeln är skriven av Joachim Anell med stöd från en privat guidning av det Götiska batteriet, Oscar II-hemsida, Götiska förbundets hemsida, Nordisk familjebok rörande Älvsborgs fästning och Götiska förbundet samt Wikipedias sida om Älvsborgs fästning. Tack till Mats Levinsson för korrektur och särskilt tack till Fort C Martin och de eldsjälar som levandegör historien kring Oscar II fort.