Bohus fästning
Nyckeln till Bohuslän
På en klippa i Nordre älv tornar en ståtlig stenbyggnation upp sig framför oss, byggnationen härrör från tidigt 1300-tal och var en gång i tiden en av Norges viktigaste platser. Låt oss berätta om en av nordens mäktigaste befästningar där svensk, norsk och dansk försvarshistoria möts.
1. 1300-talet, Bagaholmen befästs.
År 1308 påbörjas arbetet med att anlägga en fästning på Bagaholmen i Nordre älv, ordern för byggnationen gavs av den norske kungen Håkon V Magnusson. Den skyddande älven som omslöt holmen och den utomordentliga utsikten i alla väderstreck gjorde att platsen var strategiskt viktig och utmärkt för att uppföra en försvarsanläggning. Fästningen var från början byggd i trä, men redan 1330 lät man uppföra en ny fästning, denna gång i sten för att göra fästningen mer motståndskraftig.
Åtskilliga historiska händelser har utspelat sig på Bohus fästning. År 1332 förklarades Magnus Eriksson (sonson till Magnus Ladulås och svensk kung mellan 1319–1364) myndig vid 16 års ålder av en grupp norska stormän, och tolv år senare valdes hans son Håkon Magnusson (endast fyra år gammal) till Norges kung. Under Håkons tid som omyndig utövade fadern och det norska rådet regeringen. Håkon Magnusson blev myndig 1355 men kom inte att spela någon framträdande roll förrän efter den äldre brodern Eriks död 1359. Han uppträdde därefter vid faderns sida i den konflikt med Danmark som följde Valdemar Atterdags (dansk kung mellan 1340–1375) erövring av Skåne 1360. Det var på Bohus fästning som Margareta Valdemarsdotter fick erbjudande om att bli Sveriges drottning år 1388.
2. 1400-talet, Norges motståndskraftiga fästning.
På fästningen valdes Karl Knutsson Bonde till norsk kung år 1449 av norska stormän. Några år senare 1455–1456 blev fästningen en tillflyktsort för norrmän och danskar där de kunde söka skydd mot den svenske härföraren Tord Bonde (kusin med Karl Knutsson Bonde). Tord var en svensk riddare och riksråd som med bland annat böndernas hjälp intog och förstörde fästet Danaborg, som danskarna hade byggt söder om Värnamo. Han deltog även i ett par fredsmöten med danskarna, och då som ombud för kung Karl VIII. På Karlsborg i maj 1456 blev Tord mördad av den danskfödde slottsfogden Jösse Bosson.
Omkring år 1450 ansågs Bohus fästning vara Norges mest motståndskraftiga fästning med ringmurar på tre meters tjocklek och med en höjd på upp till 13,5 meter. Innanför ringmuren fanns fyra byggnadslängor kring en stor, nästan rektangulär borggård. Till skillnad från dagens ingång så låg dåtidens ingång i den norra änden.
3. 1500-talet, den bohusiska smällen.
År 1531 besatte den danske kungen Kristian II (i Sverige känd som Kristian Tyrann) Marstrand och gjorde anspråk på Bohus fästning, anfallet misslyckades och Kristian drog sig tillbaka. Året därpå gjorde Kristian Tyrann ännu ett försök att inta Bohus fästning men blev stoppad och satt på flykt ännu en gång.
Under det nordiska sjuårskriget 1563–1570 satsade den svenske kungen Erik XIV hårt på att inta Bohus fästning, nyckeln för att erövra det danska Bohuslän. Svenskarna stormade fästningen fyra gånger i mars 1566. Under den sista stormningen lyckades de inta Röde torn, ett av huvudtornen på Bohus fästning. De var på väg att hissa den svenska flaggan, vilket ansågs som ett moraliskt nederlag och en förlust. Den danske kommendanten på fästningen, Jens Holgersen Ulfstand, fann en frivillig soldat som fick uppdraget att bli självmordsbombare. Soldaten skulle ta sig in i ammunitionsförrådet under Röde torn, sätta eld på det och därmed spränga både sig själv och tornet i luften för att stoppa svenskarna. Soldaten fick löfte om att hans anhöriga skulle få gården Röset på Hisingen om han offrade sitt liv. När tornet for i luften lär svenskarna enligt historien “ha flugit som kråkor”. Detta kom att kallas “Den bohusiska smällen”, och utgör ett svart minne i den svenska historien.
Männen bakom stormningsförsöken var Nils Andersson Boije (svensk militär och ämbetsman) och Nils Svantesson Sture (svensk diplomat, militär, och adelsman). För sina misslyckade försök ställdes de inför rätta. Boije klarade sig undan straff tack vare sina tidigare meriter men Nils Sture dömdes till döden. Dödsdomen ändrades emellertid till ett förnedrande intåg i Stockholm. Året därpå avrättades ändå Sture på order av den svenske kungen, den sinnesförvirrade Erik XIV.
Bohus fästning var nu en dansk-norsk fästning i och med kung Kristian IV:s (kung av Danmark och Norge 1588–1648) intåg. Fästningen fortsatte att vara ointaglig och skulle komma att gäcka svenskarna i drygt hundra år till. Efter sjuårskriget utvidgades och förstärktes borgen under Kristian IV:s regering vars stora intresse var slottsbyggnationer och ett starkt försvar, vilket visade sig tydligt vid Bohus fästning. Fästningen, liksom andra stora danska fästningar, försågs med en ny stark yttre vallmur, bastioner och kasematter för att stå emot bombardemang från samtidens nya artilleri.
4. 1600-talet, fästningen blir ett renässansslott.
Efter alla stormningsförsök var man tvungen att bygga upp delar av borgen, förbättringar gjordes och tillbyggen verkställdes år 1595, 1605, 1606 samt 1645. Vid den här tiden bildade fästningens huvudbyggnad en fyrkant med hörntorn där det nordvästra tornet, kallat Fars hatt var fyrkantigt. Mellan åren 1683 och 1698 byggdes tornet om och blev rundformat. De tre övriga tornen, Kyrktornet (sydväst), Mors mössa (sydöst) och Röde torn (nordöst) var också fyrkantiga från början men gjordes även de runda vilket gjorde de svårare att rasera.
Under Christian IV:s regering byggdes en ny stor slottskyrka samt flera byggnader på borggården. Bohus blev ett praktfullt renässansslott och under första hälften av 1600-talet var borgen som mest ståtlig under hela sin historia. Under det svensk-danska kriget 1611–1613 gjorde Sverige inte ens något försök att inta Bohus. Den svenska taktiken var i stället att härja och bränna gårdar, byar och städer. Trots mycket stor förödelse gav det inget territoriellt resultat. Fästningen vid älvskiljet var alltjämt nyckeln till det låsta Bohuslän.
Vid freden i Roskilde 26 februari år 1658 blev fästningen svensk för första gången och i mars samma år gjorde den svenska kungen Karl X Gustav sitt intåg på fästningen (fredsavtalet freden i Roskilde innebar att Halland och Bohuslän blev svenskt). Under Karl X Gustav:s krig utsattes fästningen för ännu en belägring, den svåraste och hårdaste av dem alla. Det var under den så kallade ”Gyldenlövefejden” som den norska befälhavaren Ulrik Fredrik Gyldenlöve (Gyldenlöve var oäkta son till den dansk-norske kungen Fredrik III) belägrade fästningen med över 10.000 man från maj till juli 1678. Det uppskattas att närmare 30.000 kanonkulor avfyrades mot fästningen liksom bl.a. 384 stenbumlingar, 79 korgar med granater och stinkpottor (skinpåsar med latrin). Fästningen var på väg att falla, men i sista minuten fick svenskarna på Bohus förstärkning och danskarna kunde drivas ut ur Bohuslän. Detta angrepp blev den sista belägringen av Bohus fästning. Priset som svenskarna fick betala för att hålla Bohus under Gyldenlövefejden var dock högt, cirka 200 svenska soldater på Bohus stupade. Fjorton gånger försökte fiender inta fästningen, men de lyckades aldrig.
Under ledning av Erik Dahlbergh (greve, militär, arkitekt och ämbetsman) satsade Sverige på att rusta upp Bohus fästning. Framför allt förnyades kanontornet Fars hatt (som än idag dominerar fästningsruinen) som försågs med kraftigare murar. Kanontornet fick fyra våningar och fick tio kanoner, men någon strid fick det aldrig uppleva. Bohus låg nu långt inne på svensk mark och hade förlorat det mesta av sin strategiska betydelse. Den svenske guvernören över Bohuslän hade dock kvar sitt säte på Bohus fram till år 1700, då länet började styras från Göteborg, som grundats knappt 80 år tidigare.
Bohus fästning med staden Kungälv, år 1713. Bild från Kungliga Biblioteket.
5. 1700-talet, fästningen förfaller.
Den nuvarande svenska kungen Karl XII (regeringstid 1697–1718) lät flytta kanoner från Bohus fästning till Svinesund där fästningen Sundsborg var placerad. Där var tanken att bygga upp ett starkt fäste mot Norge, men efter Karls död 1718 fick Bohus fästning tillbaka sina kanoner, varefter fästningen mer eller mindre lämnades att förfalla.
Under 1700-talet användes Bohus fästning som fängelse. Vid seklets mitt fanns 72 manliga och fem kvinnliga fångar. Den mest kände och långvarige fången hette Thomas Leopold (Thomas Leopold var farfars bror till skalden Carl Gustaf af Leopold) och var en tidig väckelsepredikant född i Skåne 1693. I sammanlagt 32 år satt han fängslad på Bohus där han också avled 21 februari 1771.
År 1786 utrymde Sveriges armé fästningen helt och hållet och några år senare gav den nuvarande kungen Gustav III order om att den skulle förstöras och göras obrukbar för en eventuell framtida främmande inkräktare i Västsverige. Borgarståndet i Kungälv, det medeltida Kongahällas efterföljare, fick rätt att ta sten och annat material från fästningen för husbyggen och anläggningsarbeten.
6. 1800-talet, Bohus fästning räddas från rasering.
Skövlingen av den nu mer än 500 år gamla borgen fortsatte under 1800-talets första decennier. Det var först efter att dåvarande kungen Karl XIV Johan besökte Kungälv år 1838 som man började få upp ögonen för det historiska värdet av ruinen i Bohus. Kungen lät skriva till Vitterhets- och Antikvitetsakademien och befallde därmed ett stopp för ytterligare rasering av fästningen.
I slutet på 1800-talet började den mycket förfallna ruinen restaureras och konserveras under ledning av överste Claes Grill. Kung Oscar II intresserade sig för projektet, skänkte pengar och varje sommar inspekterade han arbetena på Bohus på väg till eller från sina sommarvistelser i Marstrand. Bland annat reparerades taket på Fars hatt och några av de större murarna omfogades.
7. 1900-talet, fästningen skapar arbetstillfällen.
År 1925 övertog dåvarande Byggnadsstyrelsen Bohus fästningsruin och konserveringsarbetet återupptogs i större skala. Mest intensivt pågick arbetet 1934–1936 då ett 70-tal man var sysselsatta med att återge Bohus något av sin forna prakt. Projektet var en del av den statliga arbetslöshetskommissionens verksamhet som skulle skapa jobb under 1930-talets krisår. Bland annat återställdes fästningens gamla huvudport, Blockhusporten, och uppfartsvägen till den högt belägna borggården.
Under decennierna har restaureringsarbeten fortsatt. På 1960- och 70-talen användes murbruk med cement vilket i dag resulterat i nya bristningar och sprickor. Numer har man återgått till användning av mer traditionellt bruk där kalk utgör bindemedel. Kalkbruk är följsammare och ett mer fuktgenomsläppande material som historiskt använts flitigt på fästningar och fortifikationer. Statens fastighetsverk övertog fästningen i samband med att Byggnadsstyrelsen delades upp i flera mindre enheter år 1993.
8. 2000-talet, idag en sevärdhet med mycket historia.
På 2000-talet har murverken lagats på flera ställen och omfogningar har genomförts både in- och utvändigt. Nya gångbryggor och räcken har tagits fram och andra har lagats. Tornet Mors mössa och kaponjären vid Fars hatt har förstärkts.
Statens fastighetsverk har i uppdrag att vårda, levandegöra och utveckla fästningen. Vårda innebär bland annat att kontinuerligt arbeta med underhåll och restaurering på Bohus fästning. Tillsammans med Statens fastighetsverk har Kungälvs kommun tagit fram en plan för Bohus fästning som syftar till att göra Bohus fästning till ett av Skandinaviens mest intressanta besöksmål. Besök www.bohusfastning.com för mer information om kommande event på Bohus fästning.
Artikeln är skriven med hjälp av “Fästningen som aldrig föll” av Mats Carlsson Lènart, “Den ointagliga” av Tomas Eriksson och Statens fastighetsverk. Tack till Mats Levinsson för korrekturläsning.